måndag 27 april 2015

Tinnitus

1. Det finns en teori om att skadade hårceller sänder falska signaler till hjärnan och att hjärnan tolkar dessa signaler som ljud trots att inga ljud hörs. Man kan även dela in tinnitus i 3 grader.
Svaga sus som man kan uppfatta när det är riktigt tyst i rummet.
Ringningar eller andra ljud som kan uppfattas som störande och kan påverka det dagliga livet.
Starka ljud som påverkar allmäntillståndet då man kan få t.ex koncentrationssvårigheter och sömnproblem.

2. Alla kan ha olika uppfattning om hur tinnitus låter men vissa beskriver det som en lastbil som står på tomgång utanför. Ljuden är ofta högfrekventa det vill säga att det är höga pipande ljud som pågår dygnet runt.

3. Man kan få svårt att sova, och om man pratar med någon eller lyssnar på en text eller en låt, kan orden flyta ihop, då man kan tappa förmågan att urskilja ljud. Man kan även få problem med vardagliga saker som t.ex diskskrammel som kan upplevas som väldigt besvärande.

4. Ett exempel är på konserter där det alltid är väldigt höga ljud/hög volym kan vara en sak som kan orsaka eller förvärra tinnitus. Även av bara ett starkt ljud eller ett "bang" så kan det orsaka tinnitus. Även lägre volymer kan man få tinnitus av även om man inte kanske kan tro det, t.ex. av eget musikspelande eller av att man har musik för högt i hörlurarna.

5. Har inte riktigt några fler exempel än de ovan.

6. Ifall jag skulle gått på en konsert och visste att det skulle vara höga ljud tycker jag att det smartaste skulle vara att använda skumproppar, som är enkla att ha med sig, lättare än hörselkåpor + att går man på en konsert vill man antagligen höra någonting och då är inte hörselkåpor något bra alternativ då hörselkåpor gör så att man i princip inte hör någonting. Däremot ifall man har ett bullrigt jobb räcker det inte med skumproppar men eftersom man vill utesluta allt bullrigt ljud då så kan hörselkåpor vara ett bra alternativ.

7. Förkortningen dB betyder decibel och det mäter ljudets styrka. 0 dB är gränsen för vad ett friskt öra kan uppfatta, 190 dB är den högsta nivå som ljud kan ha i luft, men gränsen för vad öron klarar utan att skadas är i Sverige 85 dB 8 timmar under dagen under varje arbetsdag. 

8. om den fördubblas ökan den bara med 3 dB ändå. Ökar den med 10 dB betyder det att ökar med 10 gånger och ökar den med 20 dB så ökar ljudstyrkan med hela 100 gånger. 

9. Ljud - Om ljudstyrkan fördubblas ökar bara decibeltalet med 3 dB
Örat - 0 dB är det svagaste ljudet ett friskt öra kan uppfatta
dB - Ljudets styrka kallas ljudtrycksnivå och mäts i decibel
? - 190 är den högsta nivån som ljud kan ha i luft

10. Nej det är lika farligt oavsett vilket högt ljud det är, är det ett högt ljud kan detta vara skadligt i vilket fall som helst.


11. Man kan använda olika typer av hörselskydd för att minska risken för hörselskador. Är man på en konsert eller spelar själv kan man använda t.ex skumproppar eftersom det är mest händigt när man är på konsert. Spelar man själv t.ex hemma kan man ha hörselskydd, om man har det hemma. Mest troligt är öndå att man skulle ha skumproppar hemma så då är det bättre med de än med inget hörselskydd alls. 

onsdag 22 april 2015

Wienklassicism - Ludwig van Beethoven | nr.3


Beethoven som var tysk tonsättare och pianist, föddes 16 december 1770 och dog 26 mars 1827. Beethoven började bli döv sommaren 1801 och år 1818 var han helt och hållet döv vilket ledde till självmord eftersom han var så förtvivlad över sitt handikapp. 

Ludwig van Beethoven har skrivit några kända verk som t.ex Für Elise. Även Ödessymfonin som sägs vara det mest spelade orkesterstycket är skrivet av Beethoven, de första takterna i Ödessymfonin har nog de flesta hört och känner igen. Det största verket enligt han själv var Nionde symfonin. Hans verk är till stor del komponerade för stråkinstrument men själv spelade han helst piano som han var känd för att vara skicklig på, hans musik är ofta dramatisk och är klassisk. 

I ett av hans mest kända verk, ödessymfonin så kan man höra att stycket ändras vid 0:11 och går över till lite, inte gladare men mer energiskt kan man säga. T.o.m. 0:25 där det börjar bli mörkare toner. Vid 0:51 vänder det och blir någon typ av blandning som är mer lugn och som “går neråt” på så sätt att den blir lugnare och lugnare, och även tystare och tystare. Stycket ändras väldigt ofta och går uppochner i glada till mörka toner och från mörka till glada toner. När musiken blir gladare/mer energisk går musiken snabbare, och när den blir mörkare går den också långsammare. Den ändras också vid 3:30 och blir mer “neutral” sen vid 3:43 går musiken “uppåt” igen. 4:40 så blir det mer lugnt igen. 5:06 går musiken “uppåt” igen och blir mer glad, iallafall gladare än tidigare. Vid 6:00 blir den ganska lugn och går neråt i låten. I slutet är det ett energiskt slut som går väldigt “uppåt”, lite neråt och sedan är stycket slut. 

Beethovens musik tillhör epoken Wienklassicism som är uppkallad efter huvudstaden i Wien i Österrike, där var den tidens största kompositörer verksamma. Wienklassicismens musik har sin grund i visor och dans och är ofta lättlyssnad. Denna musikstil är epoken mellan barock och romantik. Skillnaden mellan Wienklassicismens musik och Barockens musik är att Barockens musik låter mer glad och låter som att den innehåller mest stråkinstrument och flöjt medan Wienklassicismen innehåller mer bas och piano i sin musik. Musiken i Wienklassicismen är mer dramatisk. Barocken hade också en mer blandad och slumpartad musik som låter lite “rörig” jämfört med Beethovens där det känns mer som en berättelse som växter fram genom musiken. Romantikens musik är glad, svepande och rytmisk. 
Det som är typiskt för denna epok var att det gjordes mycket klassik musik då, därav namnet Wienklassicism. Under denna epok gällde nästan helt och hållet homofonin - melodistämman är självständig medan resten av stämmorna tillsammans bildar harmonier. 
Denna epoken varade från Haydns verk i slutet på 1770-talet till och med de verken från Beethovens mellanperiod vilket var ca 1815. Hans musik var inte bara under Wienklassicismen utan bidrog även lite till övergången av romantiken. Mozart verkade också mitt under Wienklassicismen. 
Men när man pratar om övergången barocken-klassicismen var Joseph Haydn en av frontfigurerna. Men sedan när det blev Wienklassicism var det Ludwig van Beethoven som var frontfiguren i den epoken. 
År 1813 var Beethoven som mest känd men där stod han också på tröskeln till sitt fall inom musiken. Trots att han blev helt döv de sista åren så fortsatte han att komponera musik, denna tid präglades dock av isolering och sviktande hälsa, som påverkade hans musik och hans tid då han var som mest känd. 


Man hör att Ödessymfonin är en stycke som går väldigt mycket upp och ner. Det är först väldigt dramatiskt och senare i låten låter det mycket mindre dramatiskt, och så fortsätter det rätt så mycket så, att jag kan känna att det nästan låter som att stycket går om och om igen. Men man kan också höra att där är små ställen som ändras hela tiden och blir lite mer dramatiska ju längre in i stycket som man kommer, och därmed hör man de små ställen som den ändras på. Även att vissa ställen är mer starka och att vissa ställen är mer en motsats till det, d.v.s, väldigt svaga och ibland hörs det knappt någon melodi. De ställen där det blir mer dramatiskt, går också musiken snabbare. Det gör den även när det är någon gladare bit. Emellan vissa stycken är musiken mer “neutral” och då hörs den knappt alls. Men allra sist i stycken går musiken först “uppåt” och sen, utan att musiken knappt tonas ut, går melodin direkt ner i ett slut.

Källor:

Uppkomst av ljus


Uppgift:
Hur uppkommer ljus?
Varför ger olika ämnen olika spektrum?
Varför uppkommer olika typer av spektrum (linje-, band- och kontinuerligt spektrum)?
Vad används detta till?

Hypotes: Jag tror att man kommer att se olika färger när man tittar genom spektroskopet på t.ex en lampa. Och ifall man kollar på något annat ämne som t.ex kvicksilver kommer det att vara andra  färger och att avstånden kommer att vara annorlunda mellan de olika spektrumen, beroende på vad man kollar på. 

Material: Lysrör med olika sorters gaser, glödlampa, högspänningskälla, stativ, spektroskop, färgpennor

Utförande: Jag tog ett spektroskop och kollade upp mot en lampa först och sen på ett lysrör. På lampan kunde man se att det var många färger efter varandra men i lysröret såg man bara ett rött streck och sedan inget mer. Kvicksilver hade lite färger i början och sedan lite färger i slutet men inga färger i mitten. I neon där var färgerna väldigt “tajta” med varandra men i slutet så var den blå lite längre bort. I Argon så var färgerna rätt så jämna men den lila längst fram och den röda längst ut var större än resten av färgerna. 
Det finns olika sorters spektrum t.ex kontinuerligt spektrum, diskret spektrum. Ett lysrör t.ex har ett diskret spektrum. 

Resultat: Bild ——>>> 

Slutsats: Jag tror att anledningen till att det blir olika färger och olika anstånd på de olika ljuskällorna är för att de olika ljuskällorna också har olika spektrum som leder till att färgerna och anstånden mellan färgerna blir olika för olika ämnen och ljuskällor. Min hypotes stämde för att jag trodde att man skulle se olika färger när man tittade genom spektroskopet vilket man fick. Även att avstånden skulle vara olika trodde jag och det var de ju. I vissa fanns det jättemånga färger medan det i vissa bara var ett enda färgat streck. 


Felkällor: Det kan ju hända att det är lite svårt att se spektrumet och att man ser/ritar upp fel, det är väl egentligen inte något större problem i sig men det kan vara bra om man ser/ritar upp rätt. Egentligen finns det inte särskilt mycket man kan göra för att förbättra det, det är väl mer att kolla noggrannare och rita upp det noggrannare, det är inte så väldigt lätt att se och rita upp precis hur det är men det är ju ändå så att man inte kan precis rita av det som man ser.