Wienklassicism - Ludwig van Beethoven
Beethoven som var tysk tonsättare och pianist och föddes 16 december 1770 och dog 26 mars 1827. Beethoven började bli döv sommaren 1801 och år 1818 var han helt och hållet döv vilket ledde till självmord eftersom han var så förtvivlad över sitt handikapp.
Ludwig van Beethoven har skrivit några kända verk som t.ex Für Elise. Även Ödessymfonin som sägs vara det mest spelade orkesterstycket är skrivet av Beethoven, de första takterna i Ödessymfonin har nog de flesta hört och känner igen. Det största verket enligt han själv var Nionde symfonin. Hans verk är till stor del komponerade för stråkinstruiment men själv spelade han helst piano som han var känd för att vara skicklig på, hans musik är ofta dramatisk och är klassisk.
Beethovens musik tillhör epoken Wienklassicism som är uppkallad efter huvudstaden i Wien i Österrike, där var den tidens största kompositörer verksamma. Wienklassicismens musik har sin grund i visor och dans och är ofta lättlyssnad. Denna musikstil är epoken mellan barock och romantik. Skillnaden mellan Wienklassicismens musik och Barockens musik är att Barockens musik låter mer glad och låter som att den innehåller mest stråkinstrument och flöjt medan Wienklassicismen innehåller mer bas och piano i sin musik. Barocken hade också en mer blandad och slumpartad musik som låter lite “rörig” jämfört med Beethoven där det känns mer som en berättelse som växter fram genom musiken. Romantikens musik är glad, svepande och rytmisk.
Det som är typiskt för denna epok var att det gjordes mycket klassik musik, därav namnet Wienklassicism. Denna epoken varade från Haydns verk i slutet på 1770-talet till och med de verken från Beethovens mellanperiod vilket var ca 1815. Hans musik var inte bara Wienklassicism utan bidrog även lite till övergången av romantiken.
År 1813 var Beethoven som mest känd men där stod han också på tröskeln till sitt fall inom musiken. Trots att han blev helt döv dom sista åren så fortsatte han att komponera musik, denna tid präglades dock av isolering och sviktande hälsa, som påverkade hans musik och hans tid då han var som mest känd.
Man hör att Ödessymfonin är en stycke som går väldigt mycket upp och ner. Det är först väldigt dramatiskt och senare i låten låter det mycket mindre dramatiskt, och så fortsätter det rätt så mycket så jag kan känna att det nästan låter som att stycket går om och om igen men man kan också höra att där är små ställen som ändras hela tiden och blir lite mer dramatiska ju längre in i stycket som man kommer. Även att vissa ställen är mer starka och på vissa ställen är mer en motsats till det.
Källor:
